Ny diagnoskod för WED/RLS

När det internationella kodsystemet för sjukdomar ICD växlar från version 10 till 11 får WED/RLS ny kodning. Sjukdomen läggs i en ny huvudgrupp, och dagens enda kod blir två olika.

Publicerad

Sedan ungefär 100 år finns ett internationellt system för att klassificera sjukdomar och andra hälsoproblem, International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems, ICD. Systemet underhålls sedan 1948 av Världshälsoorganisationen WHO, och i Sverige hanteras det av Socialstyrelsen. 

För WED-Förbundet har diagnoskoden varit viktig för att tydliggöra att WED/RLS är en sjukdom. I den nuvarande svenska versionen, ICD 10-SE, är koden G25.81, där G står för sjukdomar i nervsystemet. Nu kommer koden snart att ändras. ICD 11 finns redan i engelskspråkig version, och den svenska versionen beräknas bli tillgänglig i slutet av 2020.

När ICD 10 infördes fanns det ett visst utrymme för nationella skillnader i kodningen, men processen är mer strikt när det gäller ICD 11. Eventuella ändringar måste anmälas till och godkännas av WHO. Det innebär att man kan utgå från att koderna i den svenska versionen av ICD 11 kommer att vara desamma som i den engelskspråkiga. När man skapar den svenska versionen är uppgiften därmed ”bara” att skapa relevanta beskrivningar på svenska.

Både i ICD 10 och ICD 11 kallas sjukdomen Restless Legs. Beteckningen Willis-Ekboms Disease används i vissa kliniska sammanhang, men inte i dessa klassificeringar. 

Det finns två viktiga nyheter:

I ICD 11 flyttas Restless legs från huvudgruppen neurologi till huvudgruppen sömnstörningar. Det är i sig inte motsägelsefullt eftersom sjukdomen kan ses ur flera perspektiv. Den påverkar både rörelseorgan och sömnen, och den har orsaker i centrala nervsystemet. Men förändringen innebär en tyngdpunktsförskjutning som möjligtvis kan komma att påverka strukturen inom forskning och vård.

I ICD 11 gör man också, till skillnad från i ICD 10, skillnad mellan primär och sekundär sjukdom. Primär sjukdom, som saknar känd yttre orsak, har koden 7A80, medan sekundär sjukdom, där det finns en känd orsak, har koden 7A87. Det kan medföra behov av en klinisk diskussion om gränsdragningen. Kanske kan den nya uppdelningen också sätta ökat fokus på sökandet efter orsaker.

Inte ens alla experter har ännu uppmärksammat att förändringen kommer. Några säger spontant att de inte tror att förändringarna kommer att få någon större praktisk betydelse. Men frågorna är fortfarande nya.

Text: WED-Förbundet