Medicinsk vård

Samtalen med din läkare kan bli bättre när vet ungefär vilka medicinska behandlingar som kan hjälpa vid WED.

Publicerad

Om dina prover visar några brister, ska de naturligtvis åtgärdas. Järn är särskilt viktigt vid WED och ferritinvärdet bör ligga över 100 mikrogram/l. Det kan krävas infusioner för att nå rätt nivå.

Och om du använder något läkemedel som kan orsaka eller förvärra WED behöver du få hjälp att byta ut det.

Om detta inte räcker, finns det läkemedel som kan vara till god hjälp. Det finns ingen behandling som botar primär WED, men i de flesta fall går det att minska eller till och med helt ta bort besvären. Tyvärr finns det ännu inga läkemedel som är utvecklade med direkt inriktning på WED, men tre typer av läkemedel som från början är skapade för andra ändamål har visat sig ha bra effekt mot WED-besvär:

Opioider

Opioder är en grupp läkemedel som sedan länge är kända för att vara effektiva mot svår smärta och oro. Redan i de första vetenskapliga artiklarna på 1600-talet beskrevs att opium kunde hjälpa vid den sjukdom som idag kallas RLS eller WED.

På grund av välkända biverkningar och allvarliga risker är opioider idag inget förstahandsalternativ. Vid svåra former av WED kan de ändå behövas, och de kombineras då ofta med andra läkemedel.

Dopaminergika

Dopaminergika är ett samlingsnamn för läkemedel som ger samma effekt i hjärnan som signalsubstansen dopamin. Dopaminprekursorer omvandlas till dopamin i hjärnan, medan dopaminagonister verkar som om de vore dopamin. Dessa läkemedel är från början utvecklade för att hjälpa vid Parkinsons sjukdom.

Senare har det visat sig att dessa läkemedel i låga doser kan vara till god hjälp även vid WED. År 2006 blev det första läkemedlet av denna typ formellt godkänt även för användning vid WED. Eftersom dessa läkemedel visat sig fungera bra för många patienter är de idag ofta ett förstahandsalternativ.

Dopaminprekursorn levodopa (l-dopa) kan ge snabb kortvarig lindring vid enstaka tillfällen. En mycket låg dos (t ex ¼ tablett 50 mg som tuggas och tas utan samband med måltid) kan hjälpa vid akuta problem.

Dopaminagonisternas effekt kommer långsammare och varar längre.  Många använder dem kontinuerligt, och mår bra av det, utan nämnvärda biverkningar.

Samtidigt medför dopaminergika risk för det som kallas överdoserings-WED eller augmentation. Det yttrar sig som extra starka WED-besvär, ofta i hela kroppen. För att förebygga sådana problem ska man använda lägsta möjliga effektiva dos. Man bör också dela upp dygnsdosen, och helst ta den första deldosen några timmar innan besvären brukar börja. Doseringen ska alltid vara individuell, men många av WED-Förbundets medlemmar har erfarenheten att en dygnsdos av en, eller en och halv, tablett pramipexol 0,18 mg – eller motsvarande dos av någon annan dopaminagonist – är lagom.

Risken för överdoserings-WED är särskilt stor vid användning av levodopa. Det ska därför enbart användas vid enstaka tillfällen.

Om man drabbas av överdoserings-WED ska man sänka dosen. Ibland kan man efter en tid sedan återgå till den normaldos man haft. Marginalerna mellan för låg dos, lämplig dos och för hög dos kan vara smala. I vissa fall behöver man byta preparat, till något nytt eller till en kombination.

Antiepileptika

Vissa läkemedel mot epilepsi har också visat sig effektiva vid WED, men där finns ännu inte lika mycket erfarenhet som när det gäller dopaminergika.

Text: WED-förbundet